Allt detta om dagen D.
För alla er som inte vet så berättar jag nu. Försöker ta en lång historia kort.
I snart 2 års tid har jag haft ett fibroadenom i bröstet dvs. en godartad tumörform som förekommer framför allt hos unga kvinnor. Jag har inte på något vis mått dåligt eller stört mig på den före nu den senaste tiden när den var så stor. Den var som störst nu ca 5x2 cm så den var som sagt rätt stor. Har varit på många undersökningar hit och dit men vi kom nu fram till att den bara kommer fortsätta att växa så det är lika bra att ta bort den.
Sagt och gjort, igår åkte jag in för operation. Trodde att jag psykiskt skulle ta det bra, men när man väl hade tagit på sig operationskläderna och förstod att det var på riktigt kändest allt plötsligt väldigt jobbigt.
Fick narkos och blev också lokalbedövad runt bröstet och så sattes operationen igång. Eftersom jag så klart inte alls visste av den världen då, vet jag inget annat än att det gick bra och att det hade varit lätt att få bort båda knutarna. Under operationen märkte de nämligen att det var två nästan sammanväxta fibroadenomer som på ultraljudet hade sett ut som en, men detta hade ingen betydelse för det förde inte med sig några komplikationer. Då allt var över och jag låg på uppvakningen väntade jag bara på att börja må dåligt som alla hade sagt att jag skulle börja göra, men som jag inte gjorde :) Sköterskan som var där blev bara irriterad på mig för jag höll aldrig snattran utan var så vimsig så jag frågade bara en massa onödigheter så till sist fick hon riktigt säga till på skarpen att jag skulle sova, hi hi :)
Då allt detta var över och jag vaknade till fördes jag upp till avdelningen där jag skulle tillbringa resterande tid.
Enligt planerna skulle jag ha åkt hem igår eftermiddags, dvs. samma dag som allt hade ägt rum, men så pass bra iskick var jag inte så jag sovde över tills idag.
Har rätt ont och slänger i mig värkpiller som dämper smärtan, men man får aldrig bort allt.. Tar det bara lugnt nu och försöker återhämta mig så pass bra så att jag kan åka till skolan på måndag.
Om ni har frågor så behöver ni inte vara rädd att fråga ifall det är något ni undrar över osv. Hoppas ni har haft och har en fortsatt bra helg. :)
I snart 2 års tid har jag haft ett fibroadenom i bröstet dvs. en godartad tumörform som förekommer framför allt hos unga kvinnor. Jag har inte på något vis mått dåligt eller stört mig på den före nu den senaste tiden när den var så stor. Den var som störst nu ca 5x2 cm så den var som sagt rätt stor. Har varit på många undersökningar hit och dit men vi kom nu fram till att den bara kommer fortsätta att växa så det är lika bra att ta bort den.
Sagt och gjort, igår åkte jag in för operation. Trodde att jag psykiskt skulle ta det bra, men när man väl hade tagit på sig operationskläderna och förstod att det var på riktigt kändest allt plötsligt väldigt jobbigt.
Fick narkos och blev också lokalbedövad runt bröstet och så sattes operationen igång. Eftersom jag så klart inte alls visste av den världen då, vet jag inget annat än att det gick bra och att det hade varit lätt att få bort båda knutarna. Under operationen märkte de nämligen att det var två nästan sammanväxta fibroadenomer som på ultraljudet hade sett ut som en, men detta hade ingen betydelse för det förde inte med sig några komplikationer. Då allt var över och jag låg på uppvakningen väntade jag bara på att börja må dåligt som alla hade sagt att jag skulle börja göra, men som jag inte gjorde :) Sköterskan som var där blev bara irriterad på mig för jag höll aldrig snattran utan var så vimsig så jag frågade bara en massa onödigheter så till sist fick hon riktigt säga till på skarpen att jag skulle sova, hi hi :)
Då allt detta var över och jag vaknade till fördes jag upp till avdelningen där jag skulle tillbringa resterande tid.
Enligt planerna skulle jag ha åkt hem igår eftermiddags, dvs. samma dag som allt hade ägt rum, men så pass bra iskick var jag inte så jag sovde över tills idag.
Har rätt ont och slänger i mig värkpiller som dämper smärtan, men man får aldrig bort allt.. Tar det bara lugnt nu och försöker återhämta mig så pass bra så att jag kan åka till skolan på måndag.
Om ni har frågor så behöver ni inte vara rädd att fråga ifall det är något ni undrar över osv. Hoppas ni har haft och har en fortsatt bra helg. :)