velindhraa

Har tagit bilder från när jag var och fiskade, när jag pysslat och allt möjligt, men de blev aldrig till något blogginlägg, inte ens överförda till datorn, så måste ge det ett nytt försök kanske när jag kommer hem. För nu just är jag i Sverige. Reste i 12h igår pga förseningar och väntetider, men det var lätt värt det när man idag blir uppväckt av en busig systerdotter som är så glad att ögona bara tindrar. Underbart att vara här igen! 

Tror att en stor del bloggare, under de senaste dagarna, eller efter måndag kommer bringa ett WOHOO rop på bloggen för att de skrivit klart alla studentskrivningar, så det gör även jag nu idag! Det är faktiskt över nu! Men man skall väl inte riktigt ropa hej, före man är över bäcken, ifall att något skulle gå snett, vi har ju trots allt inte fått några säkra resultat ännu.. Men man kan ju HOPPAS!

Men oavsätt så är det nu livet börjar, för OM man skulle ha failat i något, så tar man igen det först till hösten, så några månader frihet blir det med säkerhet i alla fall! Men banne mig jag tänker bli student i vår, om jag så skall försöka leta efter regnbågens början och slut!

Idag var jag ut och lekte häst och kärra.
Var ett tag sen sist..

Det är gånger som dessa jag är glad att

jag är uppväxt med att man skall ta i och

hjälpa till. Att man helt enkelt inte har

tummen mitt i handen, om man säger det så.

Jag och mamma fraktade en spis på

mjölkkärran. Jag spände fast mig och mamma

hjälpte till att putta på, men hon hade mest shå

med att hinna med i farten, haha!

Vi lyckades också förundra ett antal förbipasserande

bilister. Tro det eller ej, men det är gånger som

denna som de få bilisterna blir många, 3 hela stycken.

En stannade t.o.m. av förundran. Han kunde inte

förstå hur kärran hängde med när ingen höll i.

Magi minsann!

Ja vad tusan är det som händer?
Idag när jag kom ut från skrivningen (som förövrigt var =?#/¤/"@!!!!) hade jag fått ett meddelande från posten på telefonen. Jag hade ett paket att hämta ut från Biolan?
Biolan? Det sade mig ingenting. Ringde till mamma och frågade om hon kom ihåg att jag skulle ha beställt något från Biolan, men hon kom inte på något.
Jag åkte iväg till posten och fick ut detta paket:

Nu är det en vecka kvar, med tre skrivningar och sen är det liksom över?!
Alla prov, alla förhör, alla inlämningsuppgifter, allt SLIT man gjort för

att kunna gå in i skrivsalen, och nu är det snart över?!
Tror jag aldrig längtat så mycket till en lördag som jag gör nu!
Kämpa, kämpa, kämpa, bara en vecka kvar!

Borde tydligen skaffa fler tatueringar så får jag fler besökare här på bloggen, hahah..

Nu börjar det hela sjunka in, och jag ångrar det inte!

Den är sitter där, och finns där för att stanna.

Den är förstås fortfarande under läkning, eftersom

det bara gått 1 vecka och 5 dagar, men man börjar

ändå ganska klart se ett resultat.

Så här har ni den nu då.

Här kommer några bilder som får sammanfatta pulkåkningen.
Det var en otroligt behövlig aktivitet efter denna dag!

TACK gänget, jag hade en mycket rolig eftermiddag/kväll!!

Det är det här som ger en fortsatt energi..
Det är det här som man skrattar hysteriskt till..

..efter att man suttit och skrivit essäsvar på

essäsvar i något realämne. Det är nu livet leker, eller?

Man får inte glömma att ha roligt, trots de mycket seriösa veckorna i skolan nu med studentskrivningar. Från kl. 09.30-14.30 tog jag mig genom 4 kurser filosofi. Nu är jag så mosig och mysig inne i skallepär att jag springer runt och vet ingenting, haha, great! Släpper taget en stund nu med att shejka loss i rummet till grymma sånger, spela piano, laga mat, och bara ha det trevligt en stund. Sen får vi se hur kvällen blir med mera läsande. Jag skall kunna dessa j*vla filosofer som rinnande vatten, men om jag tappar bort mig i morgon, kan jag alltid säga: Men Sokrates sade: VIS ÄR DEN SOM VET ATT HAN INGENTING VET..
Hjärnsläpp nu, inget annat!
So long!

Igår hejjade jag på Begging! Den kom på fjärde plats, så en del av Europa och svenska befolkningen höll med mig.

Så de kommande gångerna jag beger mig in till Ollis, skall jag önska den, så då vet ni att jag är där i vimlet!

 

Någon gång skall jag bege mig in i denna hysteriska djungel också har jag bestämt. Om det blir så att jag själv försöker stå på scenen eller om jag sitter i green room som nervös låtskrivare, det får framtiden visa.

Om man har loppor, tror jag det känns så här!
Det kliar och kliar på ryggen vid tatueringen nu

när den läker för fulla muggar. Resultatet blir allt

mer tydligt, vilket är jätte roligt!
I en situation som denna får man verkligen ha pli

på sig själv, så att man inte ryker dit och kliar

tillbaka.

Mobbning kan betyda mycket. Men kan det vara mobbning att folk inte vill skjutsa hem en bara för att man bor 3,7km från centrum? Det tror inte jag, jag tror det beror på något av följande:

• är lat
• tycker att det drar för mycket bensin
• är rädd för skogens alla monster
• är rädd att köra vilse
• behärskar inte grusvägar och vägar som
  inte blivit sandade
• rädd att köra i dik och inte få någon
  hjälp på grund av ocivilisationen
• tycker det tar för lång tid av dennes liv
• är rädd för mörker

Kan inget annat än beundra och berömma ABI-boken i samhällslära. Tack, tack, tack till er som gjort denna. Den förgyller verkligen min tillvaro nu just! Skönt att få läsa fakta, som inte är 6-7år gammal, och själv försöka vaska, vad som är detsamma ännu och vad som har ändrats. Nu är läsglädjen i samhällslära på topp igen!

Idag gick jag och blev med tatuering.
Har två saker att kommentera.

• Den som säger att det inte
  skulle göra ont, ljuger!
• Resultatet var verkligen värt
  smärtan!

Idag när jag var på stan så hittade jag en lägenhetsnyckel som någon tappat.
Jag tog upp den och gick in till en firma som säljer bostäder intill, och frågade

vad jag skulle göra. Han kom ut med mig och frågade var jag hittat den, jag

visade och så gick han till de närmaste dörrarna, och pang, det var en dörr som

den passade i. Han sade att han skulle gå och ringa fastighetsskötaren nu, och

meddela så att de fick ta hand om den, och ge till han/hon som tappat den.

Farbron tackade mig så hjärtligt, och sade att jag varit duktig som plockat upp

den så den inte skulle ha hamnat under snö och frusit in i vägen.
Tar det som, dagen goda gärning!